Min blogg om allt och inget

Arkiv för augusti, 2014

Skönt att ha sällskap

Det går bra att vara ensam. Tankarna kommer och känslorna svallar en del men jag har klarat det utan några stora problem. Jag har tänkt mycket på ungarna och hur de klarar det och det har varit reaktioner hos dem också men ändå känns det som om vi kan gå vidare på ett bra sätt. Efter att ha tittat på bilderna från olycksplatsen har det kommit några svåra stunder hos dem men ändå är det bra att ha sett hur det såg ut. Jag har ett fint foto av Kenneth, där han ser både glad och busig ut, på en liten hylla ovanför sängen och det tittar jag på varje kväll och märker hur mungiporna dras upp en stund. Det är så jag vill minnas honom i stället för att ha bilder i huvudet från när vi tittade på honom efter olyckan eller från olycksplatsen. Det fungerar för mig och jag har lyckats med att ta fram de fina minnesbilderna när jag tänker på honom.

Nu är Kenneths syster här och hälsar på mig och det var väldigt skönt att få sällskap igen. Vi har pratat ganska mycket om allt som hänt, våra reaktioner och tankar om både nutid och framtid. Vi behöver gå igenom sådana saker i vår bearbetning och det är bra att vi kan göra det. Vi pratar om mycket annat också och skrattar mycket. Det är så lättsamt att ha min svägerska här. Vi har kul tillsammans men känner inget tvång att behöva vara tillsammans hela tiden. Jag kan sätta mig i soffan och sova en stund och hon kan göra lite som hon vill och det blir en väldigt avslappnad stämning när man vet att någon finns i närheten men inte behöver underhållas.

Vädret har varit omväxlande soligt med bad och brygghäng och mulet med lite blåst och äntligen regn. Stackars Kasper har det jobbigt när det åskar och det har mullrat en hel del, mest på avstånd men igår var det väldigt nära under en kort stund. När vi trodde att det värsta var förbi kom det plötsligt en väldig blixt och ett dunder på en gång precis bakom mig och jag studsade ur soffan av chocken. Sedan luktade det bränt och jag blev lite orolig att något i huset hade träffats. Vi konstaterade att det måste ha varit ett träd som blev träffat i närheten för annars skulle det ha låtit ännu värre och fönsterrutorna skulle ha skakat men ändå gick jag och tittade att huset inte var skadat när det hade slutat åska.

I fredags hälsade jag på hos goda vänner i deras sommarstuga och hade några trevliga timmar med dem. När jag kom hem ringde en av dem och sa att jag hade glömt min kamera där men att en man, som var på besök samtidigt som jag, skulle ta med den när han åkte därifrån. Han kom hit och vi stod en liten stund vid grinden och pratade (jag har träffat honom några gånger tidigare men jag känner honom inte). Han sa att ”här är det ju väldigt fint” och sedan åkte han. På måndagen lämnade han ett bud till mäklaren som låg en bra bit över tidigare bud och det är ju konstigt hur små händelser kan sätta igång saker. Han hade inte haft en tanke på att köpa ett nytt hus men det korta besöket här påminde honom om att han alltid har drömt om att bo vid vatten och han föll för läget direkt. En annan budgivare gav ett nytt bud men den här mannen hängde på och något inom mig hoppas att det är han som ska bo här sedan. Dels för att han faktiskt har träffat och pratat med Kenneth och för att han redan är hängiven Optandsbo. Det känns som om vi inte blir helt bortglömda om någon vi har träffat tillsammans tar över efter oss. Vi får väl se hur det blir. Jag är väldigt nöjd med nivån på sista budet just nu men det är fler som vill komma och titta och enligt mäklaren måste vi låta de som bokat visning få komma.

Annonser

Liten reaktion

I dag har det känts ganska hopplöst. Saknaden och längtan har tryckt på riktigt ordentligt och jag har haft svårt att se någon glädje någonstans. Det kan nog bero på att jag går igenom mina fotogömmor och återupplever allt vi har varit med om tillsammans. Jag fick en liten fysisk reaktion då mina händer började skaka och jag kände mig lite yr. Det kan i och för sig även bero på att levervärdet busar lite men eftersom reaktionen kom i samband med min nedstämdhet är det lätt att tro att det är orsaken. Eller så är det tvärtom så att levern inte mår riktigt bra och då påverkas min sinnesstämning. Hur som helst är jag glad att den här dagen snart är slut och i morgon kommer min svägerska hit och hälsar på mig nästan en vecka. Det ska bli väldigt roligt och jag hoppas att vi orkar göra någon utflykt och även njuta av den sista sommarvärmen.

Nu har jag gjort klart den fotobok som jag ska lämna till de som köper mitt hus. Den blev riktigt bra och informativ med både bilder och berättelser från när min farmor och farfar köpte tomten och fram till nutid. Nu gäller det bara att få ett bra pris och att vi kan skriva kontrakt snart. Det tar nog några veckor till innan bouppteckningen är klar men då hoppas jag att allt ska vara klart för underskrifter.

Jag trodde att min telefon klarade sitt ofrivilliga dopp utan efterverkningar men på kvällen slutade lyset i den att fungera. Allt annat var helt ok men det var lite svårt att använda den när jag inte såg vad jag tryckte på. Jag lyckades svara när det ringde men med viss svårighet. Jag fick chansa och dra med fingret på lite olika ställen innan jag till sist träffade rätt. I går åkte jag till elgiganten för att höra om de kunde göra något åt den men de åtar sig inte att laga fuktskadade telefoner. Det var bara att gå in i butiken och köpa en ny telefon och nu har jag en nyare och mer uppgraderad telefon av samma sort. Jag är ganska nöjd men lite fattigare. Jag har lagt den gamla isärplockade telefonen i en skål med ris för att se om den torkar och blir sig själv igen. Det sägs ju att ris ska vara bra för det syftet.