Min blogg om allt och inget

Nya besökare

Nu har jag huset fullt igen och förutom Sara, som har varit kvar hos mig hela tiden sedan olyckan, är min lillasyster kvar några dagar till och för några dagar sedan kom både min andra dotter och en av min storasysters döttrar och hennes pojkvän. Christoffer är också här när han inte träffar sin släkt och sina vänner.

Jag trivs verkligen med att ha min släkt här hos mig och hittar ett slags lugn i att de kommer i omgångar för att träffa och hjälpa mig. Många av dem vill ta chansen att komma och uppleva Optand en sista gång för vi har alla många fina barndomsminnen härifrån. Jag har ännu inte varit varit ensam en enda dag och det är lite konstigt att jag, som alltid har haft ett behov av att få vara ensam emellanåt, inte känner längtan efter det nu. Det är så skönt att ha älskad familj omkring mig och samtidigt väldigt lättsamt eftersom alla själva förser sig med det de vill ha när de vill ha något. Middag fixar vi gemensamt men för övrig gör alla som de själva vill.

171 170Gunnel och jag har hunnit med två vändor till tippen med diverse skrot. Det är dunkar av både plast och metall med diesel- och bensinrester och en del med okänt innehåll. Flaskor och smådunkar med konstiga vätskor som inte ser ut att stämma med etiketterna och en del även utan etikett med en svart sörja inuti – förmodligen spillolja. Alla gamla sandlådeleksaker får åka till sin sista vila också, efter lite övertalning från min syster, och den gamla, rostiga gungställningen har fått lämna sin plats i höggräset mellan lekstuga och carport. Vi plockade med alla rostiga spadar och andra redskap, typ en gammal och väldigt rostig lie. När jag stod och höll i ett konstigt metallrör med något i ena änden kom tack och lov min systerdotters pojkvän, Fredrik, och hejdade mig. Han sa att ”den där behöver du för att koppla snöslungan till traktorn” och det hade ju inte varit så kul om den hade försvunnit när en granne ska komma och hämta traktorn. Nu har vi i alla fall åkt med fullproppad bil några gånger och fler rundor väntar. Vi passade även på att ta med pantflaskor ena vändan och min stackars syster fick sitta med både flaskor och soppåsar i knät och vid fötterna. Men hon var glad ändå 😀

166Fredrik är en väldigt kunnig person när det kommer till tekniska saker och maskiner har jag märkt. Han har gått med mig och tittat i förråd och carport och förklarat vad alla apparater och även en del verktyg är till för. Han var även snabb med att erbjuda sig att sätta fast extraljusen på min bil och koppla in dem. Jag lär mig saker hela tiden och nu vet jag även vad kabelskor är. De behövdes för att koppla ihop kablarna och som tur var hade jag inte slängt påsen med sådana och en massa säkringar när jag rensade i verktygsboden. Jag känner att det finns en hel värld som jag inte begriper mig på och det är ganska skönt att veta att jag inte behöver lära mig den heller. Tills Gunnel och jag hittar vårt drömboende ska jag inte oroa mig för något som kan behöva åtgärdas i mitt hem och när det är dags för mer ansvar igen så får vi lära oss vartefter. Vi är inte helt obildbara någon av oss och de kunskaper som behövs ska vi skaffa oss.

Någon gång nästa vecka blir jag ensam kvar här och jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera på det. Jag är inte orolig. Blir tomheten och sorgen svåra så klarar jag det också. Jag måste någon gång ta mig igenom den delen och den skrämmer mig inte. Allt måste bearbetas och det kan kanske vara skönt att verkligen släppa alla hämningar och låta allt komma ut. Så småningom kommer fler besökare i olika omgångar och jag tror att det är bra att växla ensamheten med lite liv och rörelse här. Jag måste ju vänja mig vid att bara ha mig själv och hundarna som sällskap och att det sker stegvis känns bra.

 

Annonser

4 svar

  1. Gunilla

    Vad härligt med släkt och vänner att umgås med på ett lättsamt sätt. Hör av dej när du känner att tid finns. Kram ❤

    17 juli, 2014 kl. 9:31 f m

    • Det ska jag göra när jag kommit i ordning 🙂 Så himla långt kan det väl inte vara mellan Bestorp och Sala.

      17 juli, 2014 kl. 9:43 f m

  2. Ina

    Det ser så mysigt ut med alla där. Hoppas det går bra den här veckan. Tänker ofta på dig även om vi inte hörs så mycket. Stor kram

    19 juli, 2014 kl. 8:10 e m

    • Ja, det är mysigt men nu börjar de ge sig av i omgångar och det känns lite tomt. Jättekram till dig också 🙂

      20 juli, 2014 kl. 6:24 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s