Min blogg om allt och inget

Orkar inte…men måste

Kan inte sova. Ligger bara och tittar på din säng och gråter för att du aldrig mer kommer hem till mig. Ingen hand att hålla i, ingen varm famn att krypa in i, ingen att planera framtiden med och ingen att skratta med. Vill inte mer men måste vara stark ändå.

Det här är det absolut svåraste blogginlägg jag skrivit men har ändå ett behov av att sätta allt på pränt. Min älskade man och livskamrat sedan nästan 34 år finns inte mer. Arbetsplatsolycka! Det är något som drabbar andra och inte oss. Ändå är det precis det som är verkligheten nu.

Två poliser och en präst stod utanför dörren och frågade om de fick komma in. Jag anade vad de skulle säga, ville inte höra men de kom in och satte sig och berättade att min man hamnat under en vältande skogsmaskin. Jag började skaka och tårarna kom. Tankarna levde kalabalik men mest handlade de just då om hur jag skulle kunna berätta för barnen. Visserligen vuxna men ändå barn.

Poliserna åkte men prästen stannade kvar. Jag sa som det var att jag önskade att jag hade varit troende men eftersom jag inte är det så finns det ingen tröst att söka där. Prästen sa att det spelade ingen roll, han var där som medmänniska och ville vara ett stöd. Han satt där medan jag försökte hitta vägar att underrätta barn och släkt.

Lite senare kom en väninna som hade sett en notis i nättidningen och anat sanningen. Hon stannade hela dagen tills jag sa att jag skulle ta tabletter och försöka sova. Några grannar hörde av sig och ville stötta, en arbetskamrat till min man ringde och sa att han och hans fru ville komma men då var jag inställd på att sova och bad dem komma en annan dag. Döttrarna är på väg hit och kommer om ca 5 timmar. Ena dotterns pojkvän hade pratat med sin mamma här i Östersund och hon och hennes fästman satte sig i bilen för att hämta mina döttrar i Örebro. Alla människors stöd värmer otroligt men tar inte bort smärtan. Jag har legat på golvet, kramat mina hundar och tårarna har flödat. Försökte förklara för den hund som är mest hussehund att hans husse inte kommer hem mer.

Först när jag blev ensam kom den riktiga saknaden och övergivenheten. Jag tänker på hur glad han var den senaste tiden, hur mycket han såg fram emot allt vi hade framför oss och framför allt hur tacksam jag är över att ha varit lycklig och faktiskt kär i min man i alla dessa år. Allt praktiskt som måste ordnas och så småningom husförsäljning och flytt, men vart? Lägenhet i Östersund troligtvis men hur ska jag kunna trivas där utan min man?

Måste hitta styrkan någonstans, om inte annat så för barnens skull. Den finns där. Jag vet det.  Men just nu vill jag inte mer.

Annonser

8 svar

  1. i

    Kära Du, hoppas Du sover nu till slut. Det gör så ont att läsa om det som hänt din man, om det som du går igenom. Ofattbart. Verkligen ofattbart. Jag beklagar verkligen sorgen, det hemska i att förlora någon så kär. Han verkar ha varit en så fin människa, såsom Du ❤

    1 juni, 2014 kl. 2:02 f m

  2. Elin

    Finns inga ord Ingrid. Kan inte på något sätt förstå vad du går igenom just nu. Jag känner en hemsk sorg efter Kenneth och att tänka att du har det 1000 resor värre är ofattbart:( Många, många kramar!! Han var en underbar morbror och person. Så småningom kommer man kunna minnas den underbara personen med glädje!

    1 juni, 2014 kl. 4:52 f m

  3. anette

    Vad man än skriver blir det bara patetiskt i sammanhanget. Kan inte föreställa mej. En sak med ngn man vet är sjuk men det här…
    Skickar dej all omtanke och styrkekramar. Fast vi aldrig setts är du ändå en vän här i cybervärlden.
    Ta en dag i taget. Jag är glad att du har dina stora barn.
    Kram

    1 juni, 2014 kl. 7:43 f m

  4. Mariann

    Kära kusin. Ofattbart och fruktansvärt det som hänt. Tänker på dig och dina barn.
    Många kramar

    1 juni, 2014 kl. 7:12 e m

    • Tack Mariann ❤

      3 juni, 2014 kl. 5:32 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s