Min blogg om allt och inget

Intryck från veckan

Som de flesta av er vet så har jag tillbringat en tid på sjukhus men inte trodde jag att jag skulle bli kvar där i 6 nätter. Inför operationen lät det som om läkarna räknade med 1 – 2 nätter men operationen blev mer omfattande än beräknat och blödningen rikligare än vad de hade trott. Jag fick inte lämna sjukhuset innan dränaget kunde tas bort och varenda morgon tittade jag i min lilla påse och såg att det rann på fortfarande. Jag hade det väldigt bra i mitt rum, på 13:e våningen med stora fönster ut mot ett vackert Östersund, så jag har inget att klaga på. Det kanske tvärtom var bra att jag var kvar och fick hjälp med smärtlindring under en ganska lång period och lättpåverkad som jag är så har jag varit ganska borta och sovit mycket.

017 034 036Det mest positiva med veckan, förutom att jag ska bli bättre, är de människor man lär känna under dessa speciella omständigheter. Jag har haft två kvinnliga rumskompisar och det är fantastiskt att man kan komma varandra så nära och trivas så bra ihop med sina olyckssystrar. Jag låg på ”fel” avdelning, bröstavdelningen, p g a platsbrist så det var bröstcancer det handlade om i de andra fallen. Prognosen är ju ofta god nu för tiden vad gäller den diagnosen men naturligtvis snurrar tankarna en hel del och många har behov av att prata om sina problem. Vi har utbytt känslor och tankar och även skrattat åt varandra och haft roligt ihop när vi har försökt föra en diskussion i vårt drogade tillstånd.

När jag så småningom började utforska utrymmena utanför rummet och satt uppe i patientrummet och åt, träffade jag fler personer som alla hade olika historier. Det var inte bara cancerdiagnoser utan även en del gallproblem och något navelbråck. Lite ställd blev jag när en man, helt allvarligt och som om han talade om vädret, berättade att han skulle dö inom ett år och att han sista tiden hade ägnat sig åt allt praktiskt som skulle följa på hans bortgång. Jag fann mig ganska snabbt och frågade lite om hur han hade tänkt och hur hans familj tog det och eftersom jag inte har några problem att prata om döden så fick han prata av sig om det som var viktigt för honom. En kvinna gjorde klart från början att hon inte vill prata sjukdomar så då blev det barn, familjer och framtidshopp i stället. När man ligger på en sådan avdelning måste man nog vara beredd på att möta alla möjliga slags viljor och öden och det är till stor hjälp att vara lite lyhörd för andras önskningar.

En kvinna hade både dropp och  vätskedrivande och var tvungen att gå på toa varje timme och dessutom kissa i en speciell potta för att de skulle kunna mäta mängden. Hon var så glad och positiv hela tiden fast hon hade det jobbigt så jag fick lite extra känslor för henne, lite som för en äldre släkting.

Det jag vill berätta med det här inlägget är att det finns så många hjältar som kämpar på med sina sjukdomar och ändå har ork och vilja att bry sig om sina medpatienter. Jag har så många fina upplevelser från min sjukhusvistelse och personalen var så otroligt gulliga och trevliga allihop. Det enda tråkiga var att en man blev av med 1300 kr och vetskapen om att personalen sliter så hårt att inga äldre orkar jobba kvar där. Det är en annan disussion och nu vill jag bara framhålla hur positivt jag upplevde min vecka där.

6 svar

  1. Bra att det finns människor som kan göra sjukhusvistelser helt okej ändå 🙂

    23 februari, 2014 kl. 4:52 e m

    • Ja, det är ju människorna man kommer att minnas 😀

      23 februari, 2014 kl. 5:13 e m

  2. Vad skönt att läsa att det verkar gått bra och att du fick ut något även av tiden efter operationen. De flesta verkar mest längta hem, vilket du iofs säkert också gjorde. Hoppas du mår bra och får god bättring ❤

    24 februari, 2014 kl. 5:38 e m

    • Ja, det är klart att jag längtade hem men jag brukar kunna acklimatisera mig bra till olika omständigheter och det gäller att kunna hitta de små guldklimparna för att må bra 🙂 Jag kan inte säga att jag mår bra men det är på väg åt rätt håll och den vetskapen håller humöret uppe. Tack för omtanken ❤

      24 februari, 2014 kl. 7:13 e m

  3. Skänt att du är hemma igen och att du trots omständigheterna ändå haft en positiv upplevelse!
    Hoppas du fort blir återställd!
    Kramar

    24 februari, 2014 kl. 11:04 e m

    • Tack snälla du! Jag ska nog snart vara mig själv igen men det tar lite längre tid än jag trodde. Kram ❤

      25 februari, 2014 kl. 6:04 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s