Min blogg om allt och inget

Varning för språknörderi

Att språket förändras och att vi pratar annorlunda idag än för ett antal år sedan, det har jag accepterat och kan t o m tycka är rätt och bra i vissa fall. Ändå kan jag inte låta bli att fundera en del över hur både jag och folk omkring mig använder orden på ett sätt som faktiskt blir ganska konstigt om man tänker efter lite. Eftersom jag har försökt lära mig italienska under några år jämför jag ibland med den språkuppbyggnaden och  har konstaterat att om man inte vet hur det egna språket är uppbyggt så är det inte lätt att lära sig ett annat på ett korrekt sätt. Även i jämförelse med engelskan har jag sett hur underligt vårt svenska språk utvecklas. Kanske är det så att alla språk förändras åt samma håll och det vore väldigt intressant att diskutera det med någon som vet. Jag vet i alla fall att en del av de saker vi säger på svenska inte låter riktigt klokt om man säger på samma sätt på engelska eller italienska. Kanske kan det hjälpa andra att förstå vad jag menar.

I could gone – jag kunde (har kunnat) gått. Jag tror inte att många skulle uttrycka sig så på engelska men på svenska har det blivit helt rätt. Jämför med: I could go – jag kunde gå (jag har kunnat gå).

I have wanted to seen – jag har velat sett. Samma sak (byt ut seen mot see och sett mot se).

Ibland har jag hört kombinationer som t ex ” jag har kunnat fått gjort”. För många låter det helt rätt men tänker man efter lite så vet man att det korrekta är ” jag har kunnat få göra”.

Jag tycker att det är så spännande med hur det har blivit så. Vad lär skolorna ut och pratar svenskalärarna också så? Har vårt språk förändrats så att det här sättet att bygga meningar har blivit det rätta? Jag tror inte det för personer som har studerat språkuppbyggnad håller med mig om att det inte ska vara så.

En annan liten underlighet är vårt sätt att förväxla ord med varandra. Alla gör det och alla förstår vad som menas men ibland stannar jag upp i tankarna och fnissar lite åt att det man säger egentligen inte har den innebörd som man menat. Några exempel är ensam-själv och mycket-många.

Jag gick hem själv – jag gick hem ensam. I det första fallet lyckades jag gå hem själv utan hjälp av någon och i det andra fallet gick jag hem utan sällskap. De flesta av oss säger ofta ordet ”själv”  i stället för ”ensam”.

Titta vad mycket blommor – titta vad många blommor. Det första exemplet får ingen annan betydelse, det är bara fel och konstigt men det är också något som de flesta av oss säger.

Det finns så väldigt många små underligheter i våra sätt att prata och majoriteten tänker nog inte ens på det. Att jag gör det är för att jag är intresserad av språk och tycker att det är bland det roligaste som finns (jag vet, jag är inte klok).  Jag säger också massor av konstiga saker men ofta reagerar jag då själv på vad jag har sagt och undrar varför jag sa så.

Alla, utom mina barn som faktiskt delar detta nördiga intresse, som tagit sig igenom detta inlägg utan att somna ska ha en stor eloge. Jag skulle kunna skriva många inlägg i detta ämne men jag inser att de läsare jag har snabbt skulle försvinna då. Till sist ett litet råd till alla som känner att de inte riktigt behärskar användningen av de och dem: använd ”dom” i alla lägen så blir det aldrig fel. Den stavningen var accepterad redan när jag gick i grundskolan men ibland har vi, konstigt nog, svårt för att ta till oss språkliga förändringar även om de gör allt lite lättare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s