Min blogg om allt och inget

Respekt för isar

Jag har en stark och väldigt sund respekt för frusna sjöar. Bara för att det har varit minusgrader några veckor och isen har legat lika länge så litar jag inte på att den håller för mig innan jag har sett skoterspår i snön på den. Nu har jag sett flera spår men ändå drar jag mig för att gå ut ensam och vandra där. I går följde jag i alla fall med min man och vi och hundarna avslutade vår promenad genom att gå några hundra meter på isen. Eftersom han gick först och det gick bra så kändes det ok att följa efter några meter ifrån honom. Stackars Kasper är ännu mer bekymrad över hur man kan gå på sjön så han sprang uppe på stranden i stället och hade noga koll på att vi var med där ute. Rex var, som alltid, helt obesvärad av alla yttre omständigheter och travade så snällt efter husse i hans fotspår.

Jag har ju skrivit tidigare om hur jobbigt jag har att gå i uppförsbackar nu när levern har börjat växa och ta plats. På plan mark brukar jag kunna gå relativt obehindrat och isen är ju väldigt plan hela vägen men oj, vad det tog emot. Jag vågade mig på samma runda, helt ensam med bara hundarna som sällskap, i morse och fick samma upplevelse av att knappt orka fram. På isen låg ca 2 cm väldigt lätt och fin snö och i vanliga fall hade jag nog inte märkt någon skillnad men helt klart är ingenting som vanligt längre. Jag blir inte andfådd. Det känns mer som om hela magen fylls upp av en tyngd som tar mer och mer plats och till slut är redo att sprängas och det gör att jag inte riktigt orkar andas och syresätta ordentligt.

Det blir kanske lättare när skoterspåren satt sig riktigt och blivit hårda. Då ska jag ut och njuta av vårvintersolen  och vackra vyer här i mitt älskade Optand. Kanske har jag då även börjat må bättre och fått minskade besvär efter operationen. Hoppas det och att det kommer att vara bra länge innan nya cystor ställer till fler besvär.

Nu kan jag i alla fall konstatera att isen håller och snart kommer vår lilla isolerade del av världen inte att vara så folktom längre. Tänk vad folk dras till vatten även när det är fruset. Skid- och skridskoåkare, skoterfolk, hundmänniskor och folk som bara vill ut och promenera på isen eller sitta och äta matsäck i lä någonstans.

Annonser

6 svar

  1. Det är mysigt att fika på isen! Säg att pappa att vi ska pimpla i sommar!

    24 januari, 2014 kl. 2:43 e m

    • säg åt*

      24 januari, 2014 kl. 2:43 e m

    • Sara, du kanske är duktig på juridik men fisketermer får du nog läsa på lite om 😉 Pimplar gör man på vintern i hål i isen som man borrar upp. På sommaren kan man fiska på många sätt men jag tror att du menar uttra 🙂 Men fika på isen kan man göra. Eller du kanske menar att ni ska pimpla något annat du och din far 😉

      24 januari, 2014 kl. 3:16 e m

      • Haha nej det var ett litet skämt, jag vet att man pimplar på isen 😉

        24 januari, 2014 kl. 3:51 e m

  2. Isen ligger här på Bråviken. Den hinner knappt frysa förrän tokiga pimplare ska ut och mången gång framåt vårkanten har det fått plockats upp överentusiastiska fiskare på ensamma isflak!
    Jag är mycket rädd för att ge mej ut på isen. Det får gärna vara snudd på bottenfruset! Dock vill vi gärna ge oss ut och pimpla så kanske nästa helg!
    Har försökt att få till en utedag idag men få ut ungarna är snudd på hopplöst.
    Får se om jag orkar ta diskussionen!
    Kramar!

    26 januari, 2014 kl. 9:51 f m

    • Lycka till med ungdomarna och ha en skön dag.

      26 januari, 2014 kl. 3:47 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s