Min blogg om allt och inget

Lever

Jag kunde inte låta bli, jag vet att rubriken är dubbeltydig men den skickar i alla fall ett positivt budskap. Ja, jag lever och är lycklig med mitt liv.

Den mindre positiva betydelsen handlar om mitt organ, levern, som har gett mig lite bekymmer sista tiden. Nu kommer det ett sådant där sjukdomsinlägg igen men den här bloggen handlar mycket om mitt liv och det som sker runt omkring mig så lite sjukdomsskriverier blir det emellanåt.

Vid det här laget vet alla ni att jag har cystor på levern och att det är ofarligt. Det hindrar inte att de ställer till det lite för mig i mitt dagliga liv. Jag har tappat lusten att promenera med hundarna för helt plötsligt försvann all ork och jag blir andfådd på en gång. Jag går i alla fall men de som går med mig får nu uppleva lite omvända roller. De är vana vid att jag drar iväg och vill gå fort men nu får de hela tiden vänta på mig och är det minsta uppförslut så kan jag inte prata. Jag säger: nu får du prata tills vi är uppe. Sägs det då något som kräver ett svar så måste jag stanna och pusta. Dessutom är det lite svårt att sova på favoritsidan och så har jag ständig molande värk i magen samtidigt som jag känner hur det trycker på åt olika håll. Vi har skämtat lite om att det bor en alien där men det är faktiskt inte alls kul utan bara irriterande.

I morse var jag hos en specialistläkare som undersökte mig med ultraljud. Hon upptäckte många och stora cystor som tillsammans gör att min lever är dubbelt så stor som normalt. Fortfarande är de inte farliga men det kan bli allvarligt om inget görs. Enligt läkaren kan det leda till transplantation  längre fram i tiden men just nu fungerar levern bra. Vad som ska göras är inte helt klart. Så stora cystor är tydligen väldigt ovanligt och läkaren vill konsultera sina kollegor innan något bestäms. Kanske kan de punktera cystorna men det innebär stora infektionsrisker (vilket inte går att kombinera med min medicin för reumatiska besvär). Troligtvis blir det någon operation men besked om det kommer först i januari så det är väl bara att vänta ett tag till.

Tyvärr så är det här även genetiskt så läkaren rekommenderade att ungarna ska undersökas med ultraljud också för att kunna hålla koll på eventuella cystor hos dem. Jag har haft kontakt med dem innan jag skrev det här så det är inget de får veta genom min blogg. Det är tur att deras pappa är så kärnfrisk så att de har fått ärva några friska gener också. Förhoppningsvis är de generna dominanta så att de kan slå ut alla dåliga gener de får från mig.

Jag tycker inte om att avsluta ett inlägg med den här negativa känslan så nu måste jag plocka fram några positiva tankar. Jag tror att jag ska gå och slå in de sista julklapparna och spela lite julmusik så lättar det nog.

Annonser

2 svar

  1. Ett elände med en sjuklig kropp när man vill så mycket! Hoppas de kommer fram till en bra lösning. De kan ju som tur är ganska så mycket idag så jag tror de hittar på något! Kram!

    18 december, 2013 kl. 7:54 e m

    • Tack för den kramen ❤ Ja, på något sätt ska de väl kunna ordna detta. Det är bara så tröttsamt när det aldrig tar slut på allt som är fel. Det är lite ironiskt att jag går omkring med ett donatorskort i plånboken. Det finns snart inte mycket kvar att donera 😉 Kram tillbaka!

      18 december, 2013 kl. 9:15 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s