Min blogg om allt och inget

Integritet eller smidighet

Det är inte lätt det där med hur man ska skydda människors integritet och samtidigt säkra en bra och fungerande vård. Om jag inte hade råkat tala om för en sjuksköterska på reumatologmottagningen att jag legat inne på akuten och gjort diverse undersökningar och provtagningar för levern, så hade ingen där vetat något om det och rutinerna gällande mig hade fortlöpt som vanligt. Nu råkade det bli så att nämnda sjuksköterska ringde upp mig för att säga att de behövde fler prover från mig och när jag sa att de proverna hade tagits på akuten dagen innan bad hon om lov att få titta i uppgifterna därifrån. Sedan frågade hon om min läkare kunde få titta på journalanteckningarna från akuten och jag blev visserligen alldeles paff men fann mig och sa att självklart fick han det. Det resulterade i att min medicinering ändrades och att jag nu måste lämna prover varannan vecka tills vidare.

Då kommer ju alla dessa funderingar på hur det hade blivit om jag inte hade sagt något. I mitt fall tror jag inte att det hade gjort så mycket men jag undrar hur det skulle kunna påverka en multisjuk äldre person med svajande minne och som far mellan olika avdelningar och behandlas för diverse olika krämpor. Vem har koll på alla mediciner och behandlingar och hur vet de att de måste checka av med andra läkare innan t ex en operation?

Borde inte alla uppgifter om en persons medicinering och behandlingar finnas tillgängliga för alla läkare som den personen har kontakt med? För mig känns det konstigt att det inte är så. Naturligtvis ska det inte vara tillåtet för andra läkare eller annan vårdpersonal att titta i journaler som de inte har något att göra med men de läkare som på något sätt är ansvariga för en persons hälsa borde ju rimligtvis ha möjlighet att ta del av allt som påverkar besluten. Är integriteten så mycket viktigare än smidigheten i ett fungerande journalsystem som inkluderar alla pågående behandlingar och där alla inblandade läkare kan hitta uppgifter som gör att de kan fatta viktiga och riktiga beslut?

Jag kan bara tala för mig själv men eftersom jag är patient och har flera läkare inblandade i min vård så känner jag att osäkerheten blir alldeles för stor när det gäller om man får rätt behandling. Ansvaret är mitt vad gäller informationen mellan olika läkare om olika beslut och jag måste ge tillstånd för att alla ska få viktiga uppgifter.

Jag vill tillägga att jag inte vet hur det fungerar i alla situationer. Det kanske finns tillfällen då information hämtas någonstans ifrån och då andra läkare kontaktas per automatik. Det kan vara så att jag inte har varit i sådana situationer där det anses viktigt och därför har dragit felaktiga slutsatser. Jag vet ju att informationen fungerar mellan en läkare som skickar en remiss och den specialist som sedan skickar svar på remissen. Det är bara så konstigt att det så ofta inte fungerar så.

Annonser

7 svar

  1. Junie

    Oj, jag tycker också att det där verkar konstigt. Man har väl bara en journal liksom, och jag tycker nog att alla inom vården som har hand om en viss patient bör ha tillgång till och rätt att titta i den. För min del har det alltid verkat funka så. Jag vet dock inte om min psykolog och läkare osv har tillgång till vad som skrevs när jag var inlagd, för det har ingen sagt något om, men däremot vet jag ju att de har kunnat läsa vad som skrevs på ätstörningsenheten (här i Örebro åtminstone, det som skrevs i Uppsala har inte min psykolog läst och det kanske är pga det där då).

    27 november, 2013 kl. 6:21 f m

    • Nej, man har tydligen inte bara en journal utan alla olika mottagningar skriver egna journaler om patienten. Är du säker på att ingen har frågat dig om de får titta på dina journaler från tidigare vårdplatser? Det kan ju vara så att ätstörningsenheten skickade en remiss till din nuvarande enhet och då har de ju upprättat en kontakt som kanske ger dem rätt att ta del av all information. Förmodligen vet de inget om din inläggning om du inte sagt något.

      27 november, 2013 kl. 8:10 f m

      • Junie

        ja de skickade ju en remiss. Hm. Dumt.

        27 november, 2013 kl. 8:21 f m

  2. Sara

    Jag har fått skicka underskriven begäran till Brunflo HC och be dem skicka journaler till Örebro när jag ville ha vidare utredning, och det är lite konstigt tycker jag, att jag som patient ska behöva krångla med sådant..

    27 november, 2013 kl. 9:31 e m

    • Ja, man tycker ju och tror att allt ska kunna fungera friktionsfritt efter digitaliseringen. Jag tror att de flesta tror att deras läkare kan se allt i en gemensam journal och det är nog inte många som inser att man själv måste ansvara för att all viktig information kommer fram.

      28 november, 2013 kl. 8:04 f m

  3. Superkoll måste man ha idag! Var själv på besök hos kk för ett tag sedan. Fick en mycket engagerad läkare som ville höra om mina tidigare besvär. Såna besvär som punkbehandlats men som nu ganska troligt kan hänvisas till PCO (polycystiskt ovariesyndrom) Något som kunnat behandlats på et annat sätt och en vetskap om det hade oxå förklarat mycket för mej själv. Så samma sak som du, om läkarna samarbetat mera genom att läsa journal och dessutom visat ett intresse hade man nog fått en annan behandling.

    1 december, 2013 kl. 5:37 e m

    • Visst är det konstigt att det inte pratas mer om det här problemet? Det måste ju vara hur vanligt som helst men de flesta vet nog inte om att informationen inte går fram till alla läkare.

      1 december, 2013 kl. 9:43 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s