Min blogg om allt och inget

Gamla goda tider

Minnen! Vilken tur att vi har dem, i alla fall en del av dem. Vi, som har haft turen att få en lycklig uppväxt, kan i alla fall gotta ner oss i alla härliga minnesbilder ända från barndomen.

Att jag tänker tillbaka så mycket i en period just nu beror på att jag och min man har börjat försöka släktforska så smått. Han har kommit en bra bit men jag kommer inte längre än till mina farföräldrar och morföräldrar. Jag hittar ingenting mer och det känns ju lite tråkigt. Jag intalar mig själv att det i alla fall kan vara kul för kommande generationer att jag har noterat de uppgifter jag har och jag har ett litet hopp om hjälp att hitta mer. För många år sedan blev min mamma kontaktad av någon avlägsen släkting som släktforskade om hennes släkt och de papper hon fick av honom har min lillasyster tagit hand om. Jag ska få dem snart och då kanske jag kan komma vidare åtminstone på min mammas sida.

Eftersom tankarna går tillbaka i tiden ganska ofta nu vill jag gärna dela med mig av några barndomsminnen från den tid som jag och min storasyster tillbringade hos våra farföräldrar i den stuga i Optand som jag bor i nu. Förmodligen var min lillasyster här en hel del också men mina minnen är från de somrar som jag och Kerstin (min storasyster) fick ta tåget alldeles själva  (från Halmstad till Östersund, jag var 9 år och Kerstin 11 år första gången) och vara ensamma med farmor och farfar många veckor. Stugan, som de byggde på 30-talet, var liten och saknade vatten och toa men vad gjorde det när det fanns ett lite läskigt utedass och man kunde stå i en balja och duscha med vattenkannan eller tvätta sig i sjön. Vi saknade i alla fall ingenting utan njöt av att få vara här och av den frihet som två äventyrliga och pojkaktiga flickor behövde. Vi sprang omkring i skogarna och byggde kojor, klättrade i träd, hanterade knivar och rodde ut med båten utan flytvästar. Allt detta gjorde vi tillsammans med grannungarna som alla var lika fria och fick lära sig att ta eget ansvar. Visst hade vi våra förhållningsregler, särskilt vad gällde sjön och båten, men det hindrade oss inte från att ha roddtävlingar och från att hoppa i och simma från båten eller att ge oss iväg långt efter strandlinjen. Att vi höll oss ganska nära stranden var den viktigaste regeln som vi alltid följde. En annan förhållningsorder var att när det blåste upp (det går väldigt fort här) så skulle vi ro in till land där vi var och gå hem. När jag tänker tillbaka kan jag undra om mina farföräldrar var speciella som gav oss så mycket frihet eller om alla hade det så förr. Eftersom jag har fått ärva den stuga där vi upplevde allt detta har jag aldrig långt till mina minnen. Stugan är utbyggd lite och planlösningen är helt annorlunda. Även tomten har fått ett annat utseende men ändå finns allt här, både personer och saker. Jag har behållit några saker som väcker många glada minnen hos mig och ni kan se dem på bilden nedan. 002Gong-gongen var våra farföräldrars sätt att få kontakt med oss. Alla i grannskapet visste att när de slog i gong-gongen så skulle Nilssons ungar hem och om vi var så långt borta att vi inte hörde den så var det alltid någon annan som visste var vi var och kunde meddela oss. Jag höll på att sälja den på en loppis men i sista stund räddade jag den för jag insåg att den betyder alltför mycket för att göra sig av med. Jag har nästan aldrig använt den till mina barn och jag vet inte varför. Det tar emot och kanske är det för att det ljudet hör till min barndom och att jag vill behålla de minnena som mina.

Mjölkkrukan och skålen hör ihop. Varje kväll gick vi backen upp och över stora vägen till en bonde där vi hämtade en kruka mjölk. Vi bar hem krukan och om vi lyckades få med all mjölk (det hände någon gång att vi inte fick det) hällde farmor upp den i den vita skålen, skummade bort grädden och sedan öppnades  en lucka i golvet och någon av oss fick klättra ner till matkällaren där och sätta dit skålen. Bara att få gå ner i den läskiga, mörka källaren var en stor grej för oss. Tyvärr kan vi inte göra det längre eftersom den är överbyggd med golv och våtrumsmatta.

Till sist har vi blåsbälgen (vet inte om det heter något annat). I mitt minne brann det alltid en brasa i öppna spisen och farfar använde bälgen för att blåsa liv i elden. Förmodligen eldade de inte så ofta men minnena finns så starkt hos mig av hur jag sitter framför brasan med en kopp choklad (ihoprörd av kakao, socker och grädde och sedan kokhett vatten) eller honungsvatten om vi kände oss lite ruggiga. Vi använder fortfarande samma blåsbälg när vi eldar i kaminen som står i eldstaden nu för tiden.

Detta är några av alla minnen som finns runt omkring mig jämt och jag tycker att jag är otroligt privilegierad som får bo här och ha kvar allt. De bästa minnena är naturligtvis allt som har med min farmor och farfar och med mina föräldrar att göra. Jag tror inte på en fortsättning efter döden eller på att själar finns kvar någonstans men ändå finns de med mig överallt när jag går omkring här.

6 svar

  1. Vad fint ❤

    11 augusti, 2013 kl. 12:00 e m

    • Undrar om du eller dina barn kommer att ha kvar sådana minnen efter oss 🙂

      11 augusti, 2013 kl. 12:07 e m

  2. Junie

    Jag minns att du/ni i alla fall använt gong-gongen några gånger till oss, för att vi skulle veta att det var middagsdags 🙂 Det där med mjölken visste jag inte… de hade ingen el heller alltså, eller bara inget kylskåp? Lite läskigt att tänka på att den där jordkällaren finns kvar där under. Hur stor är den?

    11 augusti, 2013 kl. 10:12 e m

    • El fanns men vatten pumpades för hand via en slang som slutade vid den stora granen som vi tog bort innan vi flyttade hit. Bara sjövatten dock och dricksvatten fanns i en brunn under den gröna pumpen. Kylskåp skaffade de när jag var i tonåren och då användes källaren allt mindre. Källaren är så stor att man kan stå rak och gå några steg fram till hyllorna. Jag trodde att du hade varit nere där någon gång. Du måste i alla fall komma ihåg luckan som fanns under mattan i köket.

      12 augusti, 2013 kl. 6:36 f m

      • Junie

        Jag har inget minne av att ha varit där nere, men ja jag minns luckan. Sträcker den sig under hela huset? Och finns det grejer kvar där nere?

        12 augusti, 2013 kl. 8:02 f m

      • Den är kanske 1,5 – 2 meter lång och 1 meter bred. Inget utom någon hylla finns kvar. På våren är det alltid ganska mycket vatten där efter snösmältningen men på sommaren funkade den fint som kyl/sval.

        12 augusti, 2013 kl. 8:51 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s