Min blogg om allt och inget

Det går aldrig ur…

Ni som följer min blogg vet att jag och mina vovvar har blivit attackerade av ilskna hundar två gånger på 18 månader. Det var skräckupplevelser som fortfarande påverkar mig och som förmodligen kommer att få mig att reagera negativt i vissa situationer resten av livet. Detsamma gäller min väninna, som var med mig med sin hund senaste gången. På våra gemensamma promenader går vi alltid och tjattrar och skrattar så det hörs lång väg när vi kommer men om vi hör hundskall stelnar vi till båda två och spanar överallt för att upptäcka en eventuell lös hund innan den hinner fram till oss. Ser vi att hunden är bunden eller på annat sätt under kontroll kan vi efter ett tag slappna av igen till nästa gång.

Nu har jag precis kommit hem efter en timmes promenad och jag känner mig fortfarande lite uppjagad. En, för mig okänd, flat coated retriever fick syn på oss och satte direkt fart mot oss. Ägaren skrek som en blådåre och jag intog försvarsställning med mina hundar bakom mig samtidigt som jag skrek ”stanna” åt den andra hunden (de flesta hundar vet faktiskt vad det ordet betyder). Jag var beredd att sparka och skrika och försvara mina små älsklingar och adrenalinet pumpade runt i hela kroppen.

Jag började nästan skratta av lättnad när den fina hunden reagerade på mitt kommando och tvärstannade. Han var då framme hos oss och både Kasper och Rex visade tydligt att den där vovven gillade de. Det blev hundpussar och svansviftningar och riktigt mysigt men jag kände att jag helst bara ville sätta mig ner och gråta när adrenalin och rädsla försvann. Hundens husse kom och tog tag i honom och det sista jag hörde, när vi hunnit gå en bit, var att hunden skrek så han fick nog ett rejält straff. Det är sådant som jag kan gå igång på; ska man tillrättavisa en hund så ska det ske i direkt anslutning till det den gör fel och aldrig i efterhand. Då tror ju hunden att det är i just det tillfället den gör fel. Att straffa en hund som smitit när den till slut kommer tillbaka är ju som att säga att den är dum som kommer när man kallar på den.

208

Annonser

4 svar

  1. Junie

    Hurraa för snäll vovve, men usch för dum ägare 😦 Ni har inte sett till den där hemska aggressiva hunden något mer va?

    20 maj, 2013 kl. 7:50 e m

    • Nej, tyvärr har jag börjat undvika den vägen. Synd, för det var en bra runda.

      20 maj, 2013 kl. 8:04 e m

  2. Haha, jag tycker så mycket om den där bilden. Rex bah ”LEKA LEKA LEKAAAH” och Kasper bah ”Nope” 😀

    Du är duktig som försvarar voffarna!

    20 maj, 2013 kl. 7:52 e m

    • Den bilden är rolig. Jag är inte duktig, det går på ren instinkt.

      20 maj, 2013 kl. 8:03 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s