Min blogg om allt och inget

Arkiv för mars, 2013

Abstinens

Läser på wikipedia att ordet abstinens betyder avhållsamhet och att abstinensbesvär kan uppstå när man bryter en inrotad vana. Kanske är det inte riktigt rätt ord för att beskriva min längtan efter mina barn men det är så jag spontant vill uttrycka mig.

Oftast är det inga problem med avståndet till dem. Vi har kontakt på andra sätt – ibland ofta och ibland lite mer sällan – men plötsligt kan den där känslan av tomhet och längtan börja spira och jag minns bara alla de fantastiskt härliga och roliga stunder vi hade tillsammans när de bodde hemma. Om vi har bråkat någon gång så glömmer jag lätt bort de tillfällena, eller vägrar plocka fram de minnena. Det finns ju ingen anledning att tänka tillbaka på mindre roliga stunder när det ger så mycket mer glädje att minnas allt som var bra.

Min abstinens efter mina barn yttrar sig inte på något destruktivt sätt. I stället är det en blandning av lycka och en liten klump i bröstet samtidigt som alla moderskänslor bara vill kramas i oändlighet (De som tycker att det börjar bli lite väl smörigt kan vara lugna. Nu blir det bättre).

Jag tror att jag vet vad som framkallar det här just nu. Jag ska snart få träffa dem alla tre. Inte alla tillsammans men under några veckor ska jag få möjlighet att fylla igen den där tomheten inom mig. På fredag kommer äldsta dottern hit. Visserligen kommer hon för att vara hundvakt när vi åker bort några dagar men vi ska hinna med mycket prat och många kramar. På vår lilla resa hinner vi hälsa på sonen i Uppsala och han slipper inte heller undan kramar (Varning till Minna: du kommer också att få utstå en del ömhetsbetygelser). Till påsk kommer yngsta dottern och ska stanna hos oss i nästan två veckor. Oj, vad kramar det ska bli där men hon får säga ifrån när hon tycker att det räcker.

Jag är nog ganska tursam som inte har värre abstinensbesvär än så här och tack och lov finns ju medicinen tillgänglig lite då och då.


Välkomna hit!

Jag fick ett telefonsamtal som jag blev så väldigt glad för. En kvinna som jag har känt, eller rättare sagt som har känt mig sedan jag föddes, ringde upp mig. Hon och hennes man var till stor hjälp för min farmor och farfar och goda vänner med mina föräldrar. Jag har lekt med deras barn och mina barn har någon gång lekt med deras barnbarn. Det var ett tag sedan vi träffades och nu ville hon berätta att hon har hittat hit till min blogg och att både hon och hennes man tycker väldigt mycket om den och sättet jag skriver på. Det värmde och nu vill jag att de ska känna sig väldigt välkomna hit till min bloggvärld.


En helt ny värld

Glad var jag när jag gick från optikern i går. Med ett par glasögon som funkar på alla avstånd och som kan sitta på näsan hela tiden tyckte jag att livet log mot mig. Med stolthet och rak rygg gick jag den korta vägen till bilen och kände hur alla tittade med avund på mig för att jag såg alla små detaljer både på långt håll och lite närmare. Jag körde hem och förundrades över att jag kunde se instrumentbrädan helt tydligt och även vägen och skyltarna framför mig. Lite tankearbete och många små huvudrörelser krävdes innan det blev helt rätt men ganska snart började jag vänja mig vid hur jag ska titta för att ögonen ska titta genom rätt del av glaset. Full av positiva känslor och tankar gick jag in i vårt hus.

Plötsligt försvann en del av glädjen. Oj då, där var det visst smutsigt. Det har jag aldrig sett förut. Hoppsan, vad många fläckar det var där då. Ju mer jag tittade desto fler detaljer som behöver putsas upptäckte jag. Jag är inte, och har aldrig varit, pedant men jag trodde att jag hade ett relativt rent hem. Samtidigt som insikten kom om att det inte är så rent som jag trodde började huvudet värka. Förmodligen av alla ansträngningar som mina ögon och en del muskulatur lite överallt utsatte mitt huvud för i försöken att träffa rätt synfält.

För ett kort ögonblick fick jag lust att lägga undan mina nya glasögon och fortsätta att lura mig själv. Tröstlösheten kom krypande och frågorna om hur jag ska orka ha ett hem över huvud taget när jag blir helt slut av att torka av några köksluckor. Allt kom över mig, allt som jag slutat göra p g a brist på ork (jag ska inte säga brist på styrka för min träning har faktiskt gjort mig stark. Att andra saker påverkar mig så att jag inte kan utnyttja min styrka är en annan sak.). Min hunds eftersatta skötsel, promenaderna som kortats ner, städning som inte utförs lika ofta och en massa andra saker som jag helt enkelt bara skjuter upp eller låter bli. Det höll på att bli riktigt deppigt ett tag men eftersom jag fortfarande faktiskt är i grunden en positiv människa hämtade jag styrka från någonstans och bestämde mig för att det är som det är och det får man acceptera. Jag pratade med min man om mina funderingar och han sa att han inte hade sett någon skillnad på städning men att vi kan hjälpas åt och kanske ta ett rum i taget. Han kan börja med badrummet (jag älskar min man, det är inte så konstigt) och jag kan göra det jag orkar.

Lite bättre kändes det och nu har jag börjat känna glädje över mina nya glasögon igen.

001


Klokt beslut

I bland måste man acceptera verkligheten och inte ha för stora förhoppningar om att man ska klara allt man vill. Förra sommaren vann jag ett presentkort som gäller hur mycket resande som helst under två veckor på Inlandsbanan – ett gammalt tåg som går mellan Kristinehamn och Gällivare och där tågvärdinnor tar hand om alla och ordnar mat och hjälper till med det mesta. Både jag och Kenneth har sett fram mot att göra en tågresa i sommar och vi har gjort upp lite planer för hur vår resa skulle se ut.

Plötsligt började en del tvivel komma. Skulle det gå bra med hundarna (Kaspers mage har blivit väldigt känslig för förändringar), hur mycket kringkostnader vad gäller t ex boende skulle det vara värt jämfört med att ta samma tripp med husvagn och skulle min kropp klara av att skumpa omkring i ett gammalt omodernt tåg. Till slut var det den sista farhågan som fick oss att ta beslutet att avstå. Det är nog ett helt rätt beslut men lite tråkigt är det ju att vi inte kommer iväg på en säkert jättemysig tripp.

Nu har Kenneth lagt upp presentkortet på blocket och genast nappade en kvinna som väldigt länge har haft en dröm om att kunna åka Inlandsbanan. Nu blev priset det rätta så hon är överlycklig över den här chansen och det får mig att känna mig väldigt nöjd med hur det blev. Kul att göra någon annan lycklig och ändå tjäna en liten slant.

Vi gillar ju att åka på husvagnssemester så det kanske blir flera sådana tripper i sommar i stället och för oss är det nog bättre. Att bestämma resrutt efter vädret och att ta det i den takt som känns bra just då är helt klart det bästa för oss.


Ordningen är återställd

Nu är det som det ska! Det ska inte vara blask och tö den här tiden för det är meningen att vi ska vara avundsjuka på folk som sitter och njuter av sol och värme lite längre ner i landet. Om vi inte får gnälla lite över hur orättvist det är så kan vi ju inte göra rätt för benämningen ”surjämtar”.

002