Min blogg om allt och inget

Uppmuntran och stöd

Tänk vad glad man kan bli för några uppmuntrande och gulliga mail. Efter att i går ha meddelat mina kurskamrater om mitt beslut att inte vara delaktig längre har jag fått beklaganden från flera av dem och några har bett mig fortsätta. Plötsligt känner jag mig ganska glad igen och, känslig som jag är, blev jag alldeles tårögd när jag läste de stödjande mailen.

Den kommande terminen tänker jag dock inte ändra mitt beslut. Jag ska försöka att komma vidare på egen hand med hjälp av dator och eget pluggande. Dessutom var det inte meningen att mitt avhopp skulle tolkas som ett ultimatum eller någon slags maktkamp för att få som jag vill. Jag har ingenting emot att man vill prova en annan kurspedagogik men i mitt huvud har jag redan gått vidare och har fortfarande ingen lust att återvända. Kanske ändrar jag mig efter vår och sommar men i så fall kommer jag att be om att få komma tillbaka på deras villkor och utan att vara drivande eller ansvarig. Något får mig att önska att det blir så för vi har, som jag sagt tidigare, haft så himla kul ihop.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s