Min blogg om allt och inget

Från lugn till nervös väntan

Veckan började så lugnt med firande av Kaspers 10-årsdag. Det blev ingen tårta eftersom hans mage inte tål det men jag sjöng flera gratulationssånger och bjöd honom på kokt potatis. Kanske inte den festligaste kalasmaten men han tycker om det och så får han må bra i magen.

Mitten av veckan var också lugn och skön med ett härligt SPA-besök. Jag använde presentkortet som jag fick av min son och hans flickvän när jag fyllde 50 och jag njöt för fullt i en timme av hand- och fotmassage och en ansiktskur. Invsvept i handdukar och ett jättetjockt täcke låg jag och småslumrade medan jag blev ompysslad.

Sedan var det plötsligt inte lika lugnt längre. I går kväll ringde min man och sa att han var på väg med ambulans till akuten för han hade kört av vägen och hade fått ett köttsår i armen som behövde sys. Han skulle ringa senare på kvällen när jag kunde hämta honom. Mer information än så fick jag inte och just då kom jag mig inte för att fråga mer heller. Jag råkade se en notis i en tidning om en olycka där en bil voltat och hamnat på taket och jag misstänkte genast att det var den bilolyckan som hänt Kenneth. Jag väntade och väntade men jag fick aldrig något samtal och till sist gick jag och la mig med telefonen bredvid mig. På morgonen, vid 5-tiden, hade han fortfarande inte ringt och då blev jag lite orolig och funderade på om något mer hade upptäckts. Jag ringde sjukhuset och fick tag på en sköterska som kunde lugna mig med att Kenneth mådde bra men att de inte hade lyckats rengöra såret kvällen innan och därför var han tvungen att stanna kvar och vänta på en operation där de skulle komma åt bättre och sedan sy ihop honom. När jag lagt på luren såg jag att jag faktiskt hade fått ett sms från min käre make men halvblind som jag är hade jag inte sett det innan.

Nu är det eftermiddag och jag går här och tänker på hur bra det i alla fall gick och vilken tur han hade. Bilen är helt demolerad men Kenneth klarade sig nästan oskadd. Jag vägrar tänka på vad som skulle ha kunnat hända. I stället fokuserar jag på hur det faktiskt gick och är så otroligt glad att han mår efter omständigheterna väldigt bra. Nu hoppas jag bara på att han ska få komma hem snart och att han ska orka med vår resa till Tyskland i morgon bitti. Det är inte mycket att göra åt ifall det inte blir av men vi hade sett fram mot den så mycket så lite synd är det och mest synd är det att vi kanske inte får träffa sonen som bor där den här terminen.

Annonser

4 svar

  1. Men oj! Gud så skönt att det gick bra, bilar finns det många som säljer! Hoppas han kommer hem snart och att ni kommer iväg!
    Kramar

    22 november, 2012 kl. 4:52 e m

    • Han har blivit lovad att få åka hem kl 20.00 och han mår så pass bra att vi kommer iväg som vi tänkt 🙂
      Bilen är inte vårt bekymmer eftersom det var en firmabil så det besväret slipper vi också.

      22 november, 2012 kl. 6:00 e m

  2. Magnus

    Jag ser verkligen fram emot att höra hela historien när ni kommer hit 🙂

    23 november, 2012 kl. 8:45 f m

  3. Han hade verkligen en himla tur! Och jag är så glad för er skull att ni tog er iväg till Heidelberg! 🙂

    23 november, 2012 kl. 1:47 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s