Min blogg om allt och inget

Tekniska saker

Jag är faktiskt en ganska praktisk person. Om jag måste (oftast måste jag inte utan ber någon annan) så brukar jag kunna lösa de flesta problem. Det kanske inte alltid blir rätt men jag hittar oftast på en provisorisk lösning tills någon gör det bättre. Jag anser mig vara ganska klarsynt när det gäller alla möjliga problem och även om jag inte alltid är den bästa att utföra olika saker så brukar jag i alla fall kunna se lösningar och föreslå dem för de som är duktigare på själva utförandet.

Detta gäller många områden men när det kommer till datorer och mobiltelefoner är jag alldeles för feg för att försöka. Jag inbillar mig att något riktigt otäckt ska kunna hända om jag gör fel och att det inte ska gå att fixa till igen. Alltså låter jag hellre bli eller väntar tills någon i min närhet fixar det i stället. Det är lite konstigt för jag var den första i min familj att använda dator i mitt jobb och när jag blev uppsagd, under bankkrisen på 90-talet, fick jag som kompensation låna hem en pc under ett år och så många kurser jag hann med under den tiden. Ett litet tag var jag den datorkunniga men ganska snart var jag hästlängder efter min son (som då var 7 år) och efter några år började även min man klara av mer än vad jag gjorde. Jag kanske var bättre på att använda olika program i datorn under ganska lång tid men med tiden har alla mina barn och min man vågat testa sig fram till hur man kan använda datorn och lärt sig mycket mer än jag. Till stor del beror det väl på intresse och det kanske är ganska naturligt att det blir så.

Häromdagen fick jag sms från telia att det var dags att uppdatera telefonen. Lydig som jag är kopplade jag den till datorn och körde uppdateringen (sånt klarar jag faktiskt). Det tog en stund och när det var klart fick jag nästan panikkänslor. Det var inte min telefon längre. Alla inställningar var borta, startsidorna såg helt annorlunda ut och ingen röst talade om för mig vem som ringde. Min ringsignal var också utbytt så jag fattade inte ens att det ringde (vid det tillfället var jag ensam hemma så jag borde kanske ha förstått det). Jag talade lugnt om för mig själv att allt det där har jag faktiskt fixat en gång förut och även om det var flera år sedan borde jag ha tillräckligt mycket intelligens kvar för att ordna till det igen. Om det åtminstone fanns en riktig bruksanvisning (av papper) men allt ska man söka och hitta i telefonen och de sökord jag använder finns aldrig att hitta.

Det har tagit mig flera dagar och massor av knappande att få till min telefon något så när igen. Min gamla ringsignal finns naturligtvis inte men jag har hittat en som jag kanske kan vänja mig vid. Till slut hittade jag även hur jag skulle få rösten i telefonen att tala om vem som ringer och det är till väldigt stor hjälp när man ser så dåligt på nära håll som jag gör. Jag lyckades fippla bort min yngsta dotter, både med bild och telefonnr, och skämdes över att jag inte kunde hennes nummer utantill eller hade det uppskrivet någonstans. Jag tänkte att jag får väl vänta tills hon ringer mig eller fråga någon annan men sen kom jag på att jag kunde hitta henne på ”hitta.se”. Som ni märker kommer jag så småningom fram till en del lösningar även om det tar lite tid.

Värst är det i alla fall med datorn men där har jag världens bästa hjälp av sonen som är nästintill hacker. I alla fall i mina ögon. Har man problem ringer man till honom och glatt och villigt fixar han allt.

Många saker återstår att lära sig om allt möjligt men jag lever efter mottot att jag kan det jag måste eller är intresserad av, resten får jag väl lära mig om det blir nödvändigt.

Den här texten gav upphov till en liten fundering. Jag skrev först ”vänja mig med” och det lät helt fel när jag läste det. Jag ändrade till ”vänja mig vid” och visst låter det bättre? Men sen kom jag på att man säger ”vänja sig av med). Lite snurrigt blev det men någon kanske har kunskap om vilket som är rätt.

Annonser

2 svar

  1. Junie

    En snabb googling säger mig att det heter ”vänja sig vid” samt ”vänja sig av med”. Min intuition säger att ”vänja sig med” är jämtländskt eller norrländskt, men jag vet inte säkert.

    13 september, 2012 kl. 7:17 f m

    • Jag tror precis som du och det är väl inte så konstigt om man blir lite influerad av sin omgivning.

      13 september, 2012 kl. 7:39 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s