Min blogg om allt och inget

Från skräck till glädje

Dagen i går började med en riktig skräckupplevelse. Jag var så otroligt rädd, arg och adrenalinstinn. Efteråt tog det åtskilliga timmar innan jag återhämtat mig både fysiskt och psykiskt och min väninna, som var med när det hände, var illamående en stor del av dagen.

Vi var ute på vår morgonpromenad med våra hundar när vi såg en bil komma på en liten skogsväg. Framför bilen sprang en schäfer och jag hann tänka att det var ett väldigt konstigt sätt att motionera sin hund på. Min väninna sa: det där är Jennie och såg skräckslagen ut. Jag fattade inte vem det var utan frågade om den hunden gillar andra hundar. Nej, sa hon och mer hann vi inte innan Jennie var över oss. Överallt var hon och det hon var ute efter var att attackera våra tre hundar. Hon stannade inte upp en sekund för att lukta på dem som normala hundar gör utan det var anfall och ilska direkt. Våra hundar var livrädda och inte ens min väninnas schäfer, som kan vara ganska kaxig, vågade sätta sig upp mot den anfallande hunden. Jag lyckades hålla mig mellan mina hundar och Jennie och jag sparkade och skrek, jag bara skrek och svor och försökte träffa med mina sparkar och tänkte mig inte för alls. Någon gång kom en tanke att nu flyger hon på mig men automatiskt gjorde jag allt för att skydda mina hundar. Hon gav upp och gav sig på min väninnas hund, Raya, i stället. Raya fick ta emot hugg lite överallt och ett tag bet Jennie sig fast i hennes svans. Det såg riktigt otäckt ut och min kompis bara skrek av rädsla. Till slut kom hussen och fick tag i sin hund och han fick ta emot flera bett han också. Han är van vid det för så fort de möter andra hundar blir Jennie alldeles galen och biter vilt omkring sig. Hon slet sig och fortsatte sina attacker och innan hon blev infångad igen var vi helt slut och vansinniga av ilska. Vi grät och svor över både hund och husse och hans ursäkter gav vi inte mycket för. Att släppa en sån hund lös finns det inga ursäkter för. Tack och lov klarade sig hundarna undan utan sår, jag fattar inte hur det kan komma sig men hon fick väl inget riktigt tag.

Dagen slutade betydligt mycket bättre med att mina italienskakurskompisar kom hit och åt surströmming med mig. Vi planerade lite inför höstens kursstart och även om vi blir utan lärare i höst så känns det som om vi kommer att kunna komma framåt med lärandet med hjälp av varandra och lite experthjälp utifrån.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s