Min blogg om allt och inget

Kroppen är en gåta

Tänk om man förstod allt som händer i kroppen och vad som påverkar att vissa dagar är bättre än andra. Jag vet aldrig hur mina dagar ska bli och kan oftast bara hoppas på att det jag har planerat går att genomföra. Jag är inne i en period av varierande värkattacker från tår och upp till nacke. Det mesta, har jag nyligen fått veta, är reumatiskt men en del saker stämmer inte in där.

Jag är väldigt tacksam för att jag fick en så härlig liten semestertripp med min man förra veckan. Kraschen kom inte förrän dagen efter vi kommit hem, eller snarare på natten då jag inte sov många timmar. Nu har jag börjat hämta mig men då börjar mina armar spöka.  Jag har alltid mer eller mindre ont i dem men det här är så himla konstigt. När jag promenerat ca 30 min börjar det stråla ner värk från axeln till den ena armen. Det är en värk som brinner och svider och det känns som om armen har gått av på flera ställen. På det kommer svaga svimningskänslor. Efter en stund avtar värken och går i stället över till den andra armen där det blir precis likadant. Där går jag med mina hundar och hoppas att jag inte ska möta någon för jag har absolut inget att sätta emot om de gör minsta ansats till att vilja gå fram till någon.

Så här har det varit de senaste morgnarna och jag har funderat på att bara ta kortare promenader. Men då kommer min tjuriga envishet och min ilska fram. Jag ska banne mig inte ge efter för min skitkropp utan jag ska ignorera den och plåga den lite extra för att den är så taskig mot mig. Sagt och gjort, i morse gick jag en runda på 1,5 timmar och jag kände att det var på gång igen. I stället för att ge upp och vända ökade jag på stegen och svängde lite mer med armarna medan jag försökte tänka på annat. Undrar vem som led mest – jag eller min kropp (jag vet att det är samma sak men ibland kan det hjälpa att tänka att man inte hör ihop helt). Det underliga var att efter ganska långt kämpande var det faktiskt jag som avgick med segern. Värken domnade bort mer och mer och när jag kom hem var det nästan som vanligt. Tanken kan försätta berg!!! Så alla ni som säger att jag alltid är så positiv: det hjälper att ha den livssynen!

4 svar

  1. Det är sån himla tur att du har den livssynen! ❤

    9 september, 2012 kl. 9:27 f m

    • Hoppas jag fört vidare en liten del av den till dig och dina syskon 🙂

      9 september, 2012 kl. 10:24 f m

  2. Ja var skulle du vara utan din positiva anda? Eller är det så att du har fått den pga dina problem? Eftersom du har mött många motgångar kanske du har utvecklat de här tankarna för att ens orka med..

    Skönt att det gick bra imorse iaf när ni mötte mördarhunden. Alltså, polisanmäl och händer det inget då så ta saken i egna händer…

    10 september, 2012 kl. 12:23 e m

    • Hm, uppmanar du din mor till att begå brott? 🙂 Jag har polisanmält men tyvärr blir det nog inga följder för ägaren.

      10 september, 2012 kl. 1:19 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s