Min blogg om allt och inget

Livet är gott

Hur kan man få må så bra när man egentligen borde vilja gå och gömma sig i en garderob och droga bort all smärta. Svaret är att man, som jag, måste ha turen att vara försedd med ett starkt psyke och en naturlig positiv livssyn.

Det behövs inte alls mycket för att jag ska känna att mitt liv är härligt och att den där, nästan löjliga, lyckokänslan ska infinna sig. Många gånger har jag fått höra att jag är så ”duktig” som gör så mycket och som håller humöret uppe fast jag mår som jag gör. De som säger så är alla uppriktigt välmenande och i vissa fall t o m beundrande men vad de glömmer är att de flesta av oss som går med smärta har gått igenom alla faser av både självömkan och bitterhet i början av vår sjukdomshistoria. Så småningom orkar man inte med sig själv och inser att familj och vänner kommer att tröttna om man inte skärper sig. Nästa fas är att man upptäcker att livet blir så otroligt mycket bättre och roligare om man inte gräver ner sig i sin smärta utan i stället börjar se sina möjligheter. I den smärtgrupp jag fick vara med i lärde jag mig just detta, att inte bara tänka på allt jag inte kan utan att i stället fokusera på allt jag kan och utgå från det. Att jag oftast är glad och vill göra saker beror alltså inte alls på att jag är ”duktig” utan på att det gör mitt liv så mycket rikare.

Det som gör mig så lycklig nu är att vi återigen får vara ute med husvagn i vacker natur och vandra i vackert väder på fina vandringsleder. Det som jag varit lite rädd för, att vi ska få så väldigt tråkigt när alla barn har flyttat, har hittills inte alls stämt. I stället verkar det bli så att vi hittar på fler saker som vi trivs med att göra och det bådar väldigt gott för framtiden. Vi ska inte bli sådana som bara sitter hemma och degar framför TV:n och glömmer bort att leva vårt liv tillsammans.

Jag kan inte tycka annat än att mitt liv är bra och om jag är ”duktig” för att jag tycker så, då är jag väl det då.

2 svar

  1. Junie

    Vi fick lära oss på någon föreläsning en gång att statistiskt sett så blir ett äktenskap/förhållande bara bättre efter att barnen har flyttat ut. Om det stämmer för er vet jag inte, men jag är glad att ni hittar på saker ni tycker om och att ni är lyckliga 🙂 Ni är väl rastlösa människor i grunden, har jag fått för mig, så att ni bara skulle deppa framför teven hade jag verkligen inte trott heller.

    5 september, 2012 kl. 7:28 e m

    • Vad roligt om det är så, som du fick lära dig. Jag tror att den vanliga uppfattningen är att det är precis tvärtom. Kanske är det så att när ansvaret för barnen försvinner kan man ägna sig helt och fullt åt sig själv utan andra hänsyn än till sin partner. Eller – riktigt så är det ju inte och det vill nog ingen heller. Barnen finns alltid där ute någonstans och de är alltid viktigast men det övergripande ansvaret försvinner:)

      6 september, 2012 kl. 5:37 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s