Min blogg om allt och inget

Så mycket vacker natur

Sverige ÄR fantastiskt!!! Det är bara att konstatera. Så mycket vacker och varierande natur och så härligt att få uppleva den resandes med husvagn tillsammans med min man som jag fortfarande är kär i efter 32 år. Ja, det är sant. I går firade vi 32 år tillsammans och det blir bara bättre med åren.

Vi började vår resa i lördags från Östersund, förbi Strömsund och stannade för natten ovanför Stora Blåsjön. Vi hade väntat oss regn hela dagen men fick bara lite duggregn i Strömsund och sedan regnade det en stund medan vi satt i bilen. Framme vid vårt nattläger hade regnet försvunnit österut och vi vandrade ut på myrmarkerna på berget där vi stod. Det var förvånansvärt torrt och lättgånget och vi vandrade på någon timme. Lite hjortron hittade vi, ca 5 dl, och dem frös vi in i väntan på att vi skulle hitta fler att ta hem och koka sylt på. Medan vi letade hjortron försökte Kasper hela tiden fixa middagsmaten. Han jagade upp ripor på löpande band men försökte inte fånga dem, bara visa oss var de fanns. Vilken jakthundsbegåvning! Synd att husse och matte inte är jägare och inte kunde hjälpa till.

Dagen efter gick vi ut på myren på motsatt sida och hittade ungefär lika mycket hjortron där. Vädret verkade väldigt lovande och resten av dagen sken solen på oss. Vi tog oss ner till Stora Blåsjön och vidare mot den samiska kyrkbyn Ankarede där vi vandrade mellan alla kåtor som låg vackert utspridda vid en älv. Vi fortsatte ut på en vandringsled och fick en väldigt skön promenad där också.

Från Ankarede fortsatte vi upp mot Stekenjokk men först stannade vi till vid Karitjärn för att försöka hitta kantareller på samma ställe där vi hittade så mycket svamp förra året. Ingen svamp men ca en liter hjortron att lägga till de andra i frysen. Dessutom en härlig vandring nedanför fjället.

Uppe vid Stekenjokk (en nedlagd gruva högt uppe på kalfjället som numera är fylld av vatten. Det ser ut som en sjö) var utsikten slående och otroligt pampig. Det går inte att beskriva och inte att återge med bilder heller. Alla som har möjlighet att åka dit borde verkligen göra det. Uppskattar man natur är det oslagbart.

Vi åkte vidare mot Klimpfjäll där vi provianterade lite och fortsatte sedan till en ännu en samisk kyrkby, Fatmomakke. Den ligger så vackert vid en sjö och med fjällen som bakgrund. Det är så ofattbart att man kan hitta så många pärlor på en relativt kort tur upp i svenska fjällvärlden. Vi övernattade där och firade vår 32-årsdag med lite räkor och vin. Bästa sättet att fira måste vara så: underbar natur och god mat tillsammans med den man helst vill vara med. Lite levande ljus gjorde sitt till också.

I morse gav vi oss ut på ännu en vandring längs en led som började precis där vi stod. Vi var ute i ca 2,5 timmar och det var så skönt att gå och fast det var ganska mycket uppförsbackar blev vi inte särskilt trötta. Jag är säker på att hundarna uppskattade promenaden ännu mer än vi och vi stortrivdes alla fyra.


Vi lämnade fjällvärlden och styrde kosan lite söderut igen. Vid Trappstegsforsen stannade vi en stund för lite lunch och sedan har dagen mest gått åt till att ta oss vidare hemåt igen. Nu står vi söder om Hoting för att imorgon ta oss resten av vägen hem.

Både Kenneth och jag känner att vi har saknat att åka norrut på semster så förmodligen blir det en lite längre resa uppåt nästa höst. Vi gillar att åka söderut också men semester i norr den här tiden blir så väldigt mycket annorlunda. Mycket fricamping och inte lika fullt med andra turister överallt. Det är frihetskänsla och maktkänsla, makt att styra sitt eget liv som man vill, som infinner sig här. Det är med lite vemod vi avslutar  den här trippen i morgon och återvänder till vardagen.

Annonser

3 svar

  1. Superfint, men oslagbart? Åk till Bled 😉

    28 augusti, 2012 kl. 10:51 e m

  2. Men vilket landskap! Ja tyvärr blir det ju inte av att man åker åt ”det hållet”! Det blir ju oftast söderut! Det närmaste Norrland vi kommer är när vi hälsar på släkten i Hälsingland, nästan Norrland för oss 🙂

    30 augusti, 2012 kl. 6:35 e m

    • Gränsen går ju vid Dalälven sägs det så Hälsingland är faktiskt Norrland. Ju längre upp man bor desto mer flyttar man gränserna för vad som är Norrland. I Kiruna tycker man nog inte att vi i Östersund är riktiga norrlänningar. När jag bodde i Halmstad som ung tyckte jag att Västerås låg väldigt långt norrut så allt är relativt. Har du någonsin chansen att ta dig upp i fjällvärlden här uppe så missa inte den. Bäst är det den här tiden när mygg och knott försvunnit:)

      31 augusti, 2012 kl. 5:41 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s