Min blogg om allt och inget

Jag blir så ledsen

För några dagar sedan fick jag ännu en gång höra en förtvivlad kvinna berätta om en ungdom i hennes närhet som mår väldigt dåligt psykiskt. Djupa depressioner och en önskan att slippa leva. Som anhörig står man vid sidan om och känner en så fruktansvärd vanmakt när man inte kan göra mycket för att lindra och hjälpa. Visst, man kan finnas till hands och lyssna och försöka förstå och även läsa sig till kunskap om olika psykiska sjukdomar. Men man kan ändå aldrig riktigt komma nära den hemska upplevelse som så många av våra fina ungdomar går igenom och inte heller göra så mycket mer än att vara där för dem. Det räcker ofta väldigt långt har jag fått höra. Det är viktigt att bli lyssnad på och trodd och inte, som några skräckexempel jag hört om, råka ut för en omgivning som förringar och nästan hånar den som försöker berätta om hur dåligt han/hon mår.

Återigen funderar jag över hur det kan komma sig att en så stor del av en hel generation mår så dåligt. Jag ska inte räkna upp allt som jag tror orsakar smärtan hos våra barn för det finns säkert hur många orsaker som helst. Det sorgliga är att det bara får fortsätta och att ingen riktig planering verkar finnas för att ta hand om alla dessa personer eller för att förebygga att ännu en generation får samma problem. Jag gråter inombords och helst skulle jag vilja fånga in alla deprimerade unga människor i famnen och krama och skydda dem mot all ångest och alla tankar om sig själva som värdelösa och oviktiga. Jag vill skrika ut att DET FINNS INGA VÄRDELÖSA UNGDOMAR – ALLA ÄR VÄRDA ATT VARA LYCKLIGA.

Nu är jag inte riktigt så naiv som det kanske verkar. Jag vet att det är mycket svårare än så och att dessa människor i första hand behöver professionell hjälp och inte en vanlig mamma som vill krama dem. Men jag tror att det är en liten del av det som kan få dem att så småningom må bättre. Om vi alla, i stället för att döma alla som inte möter samhället på ”vanligt” sätt, gör oss av med alla våra inskränkta tankar och accepterar att vår värld är full av ”sköra” personer kan vi få dessa människor att känna sig lite mer delaktiga, viktiga och känna sitt värde.

4 svar

  1. Åh, mamma. Vad rörd jag blir när du skriver sådär, att alla är värda att vara lyckliga. Det är ju så sant och jag håller verkligen med dig. Jag önskar också att alla kunde förstå det. Själv är jag ju absolut nöjd med mig själv och älskar livet. Tänk om alla kunde vara så lycklig som jag är.

    Ibland vill man bara gråta över hur frustrerande det är, att man inte kan få dessa människor att förstå hur fantastiska de faktiskt är. Tyvärr är det nog så att det ligger mest hos personen i fråga – även om vi självklart kan hjälpa till genom att stötta och finnas där, måste de ju själva ta steget att ta åt sig allt, att de är bra och bäst precis som de är.

    16 juli, 2012 kl. 6:50 e m

    • Du har så rätt men det kan aldrig bli fel att upprepa hur bra någon är.

      16 juli, 2012 kl. 7:21 e m

  2. I vår hårda värld så passar man heller inte in när man inte riktigt är ”som alla andra” vad nu det egentligen är!

    17 juli, 2012 kl. 8:33 f m

    • Sant, men det är konstigt eftersom det normala ju bara är genomsnittet av alla sätt att vara och den lilla klick som tillhör den gruppen borde vara i minoritet. Men jag tror ändå att det är en ny öppenhet på väg när det gäller detta och det kanske kan leda till förändring till slut.

      17 juli, 2012 kl. 12:10 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s