Min blogg om allt och inget

Positiva besked

Jag förstår mig inte på folk som inte håller sina löften. Det spelar ingen roll om det är privatpersoner eller i yrkesroller, lovar man något ska man ha en väldigt bra ursäkt om man inte håller det man lovat.

Just nu är jag ganska sur på min läkare på kirurgen. I början av december fick jag ett brev från honom där han skrev att de behövde fler undersökningar och provtagningar och citat: ”jag kommer att höra av mig allteftersom utredningssvaren kommer in”. Sedan dess har jag gjort allt de bett om men inte hört ett ord från någon på sjukhuset.

I går kom det ett brev från en läkare på urologiska kliniken i Malmö. Han har bokat tid för ett telefonmöte med mig om ganska precis en månad och det är allt som framgår av brevet. Jag vet att min läkare har konsulterat honom gällande mig men varför ska han ringa mig och varför har jag inte fått veta något om vare sig det eller om vad alla undersökningar visat.

Jag gick och funderade och till slut blev jag riktigt arg och uppeldad. Jag ringde en sjuksköterska på kirurgen och var beredd på att strida för att få några besked men hon var så otroligt hjälpsam och gullig och plockade fram alla uppgifter hon hade. Vissa saker förstod hon sig inte heller på och inte kunde hon förklara varför jag ska få samtal från Malmö, det var ingen remiss skickad dit för att det ska utföras någon åtgärd. Hon kunde dock tala om att vissa värden förändrats till det bättre. Njurfunktionsvärdet ligger nu på 100 och har sjunkit från 120 (som kvinna ska man inte ha högre än 90). Min högra njure fungerar nu till 18% i stället för som tidigare 7%. Jag och sköterskan kunde bara spekulera lite men eftersom värdena blivit bättre kan det ju vara så att läkarna bedömer att de kanske ska försöka rädda njuren och bibehålla den funktion den faktiskt har. I så fall blir det inte ett lika omfattande ingrepp och det är ju positivt.

Det känns faktiskt ganska bra men jag tycker fortfarande illa om folk som inte håller sina löften. Nu avvaktar jag det kommande telefonsamtalet och sedan får vi se vad som händer.

2 svar

  1. Bra mamma! Du är en riktig fighter!!! ❤

    14 mars, 2012 kl. 4:40 e m

    • Ja, ibland blir jag det. Men det är inte alltid jag orkar:)

      14 mars, 2012 kl. 6:04 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s