Min blogg om allt och inget

Tankarna fladdrar

Det är mycket som rör sig i huvudet nu. Katastroftankar blandat med ljusa tankar på en framtid fri från alla sjukdomar för både mig och kanske framför allt för min familj. De flesta som läser den här bloggen vet nog om att jag inte i första hand fokuserar så mycket på mina egna problem eftersom  det finns så mycket värre problem på nära håll. Visserligen har tanken någon gång slagit mig att mina njurproblem kan leda till mer elände än vad jag vill tro men konstigt nog oroar jag mig inte för min egen del. Snarare känner jag ett slags lugn och en acceptans över att det som sker det sker. Det som irriterar mig är, som jag skrivit tidigare, väntan och att inte kunna ha kontroll över mitt liv och vad som ska ske och när. Jag skulle väldigt gärna vilja, helt sanningsenligt, kunna säga till min familj att allt ordnar sig och återgår till det normala (bara den vanliga värken) snart. Troligtvis förhåller det sig så men eftersom även den andra njuren ger mig besvär nu kommer ju tankarna på vad som kan vara fel på den och vad det kan leda till.

Detta är något som kanske skulle påverka mig mer om det vore så att jag var ensam om att må dåligt. Nu är det ju (tyvärr) inte så och all oro och maktlöshet när det gäller en av dem jag älskar allra mest flyttar mitt fokus till dessa problem i stället. Det känns som allt annat känns oviktigt i jämförelse. T o m de tankar som någon gång har fladdrat förbi om att det skulle kunna gå riktigt illa för mig gör att jag mest oroar mig för hur det skulle påverka delar av min närmaste krets. Nu måste jag lugna er lite, de tankarna har bara dykt upp några gånger när jag t ex har fått frågan från FK om jag har blivit erbjuden samtalshjälp i min svåra situation:), eller när en distriktssköterska rekommenderade en bok om livets slutskede. Vänliga människor som inte tänker sig för så mycket men vill väl. Distriktssköterskorna träffar jag ibland flera gånger i veckan och samtalsämnena börjar bli lite mer privata och personliga och bokrekommendationen var bara just en rekommendation om en bra bok.

Nu får det vara slut på funderandet för den här gången. Snöfallet har bytts ut mot ett lättande molntäcke och termometern har gått över på plussidan. Ekorrar och småfåglar samsas vid fågelbordet och vårkänslorna kommer krypande. Förra promenaden snöade det men nu ser jag fram mot nästa som nog blir i solsken.

Annonser

4 svar

  1. Men va? Vad arg jag blir på alla som säger så!
    Fan i helvete, ska jag behöva gå runt och vara livrädd för att det ska hända något med dig nu också?

    VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ LIVET?!

    24 februari, 2012 kl. 11:24 f m

    • Nej, du behöver inte vara rädd för det är säkert ingen fara. Det är bara mina tankar som flyger omkring lite och spekulerar lite.

      24 februari, 2012 kl. 12:55 e m

  2. Junie

    Jag kan inte låta bli att oroa mig för dig mamma, samtidigt som jag försöker intala mig själv att allt blir bra till slut. Det måste det bli. Jag älskar dig så otroligt mycket!

    24 februari, 2012 kl. 12:14 e m

    • Gå inte omkring och oroa dig för mig. Jag gör inte det för jag tror egentligen att allt ordnar sig men det är ju inte så konstigt om man får lite katastroftankar ibland. Älskar dig med!!

      24 februari, 2012 kl. 12:53 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s