Min blogg om allt och inget

Frustration

Nu kan jag inte hålla mig härifrån längre. Lite av min frustration över att allt ska behöva ta så lång tid måste få komma ut någonstans och här kan jag ju skriva om vad jag vill och det är helt frivilligt att läsa eller låta bli. Jag ville inte att detta skulle bli en sjukdomsblogg eller gnällblogg men jag gör ett tillfälligt undantag. Förhoppningsvis blir det ett ganska kortvarigt undantag tills jag kan börja se allt lite ljusare igen.

Sedan sist har jag belastat vården otaliga gånger, både primärvård och specialistvård. Jag har fortsatt min utredning på reumatologen med bl a laserbehandling och morfinplåster. Kortison hade vi ju redan tidigare konstaterat inte vara något som passade mig och nu kan vi lägga även dessa saker till handlingarna. Laser hjälper inte och morfinplåster gör mig så nerdrogad att inget utom sömn känns viktigt och så kan man inte leva. Hellre värk än bortdrogad.  Samtidigt har jag även utretts för njurbesvären jag skrivit om tidigare. Otaliga röntgenundersökningar och andra konstiga provtagningar har jag varit med om senaste månaderna. Jag visste inte att det fanns så många olika röntgenmetoder men nu tror jag att jag varit med om alla som finns och vissa flera gånger. Mitt i allt detta fick jag höra att min ena njure förmodligen ska opereras bort (på Sahlgrenska av alla ställen) men först ville de undersöka mig lite mer. Nu går jag och väntar och väntar och väntar lite mer på besked så att jag ska kunna planera min tillvaro framöver. I förrgår damp det äntligen ner ett brev från landstinget och jag tänkte att nu kanske jag får veta något. Nehej, det var ett meddelande om att de ville att jag skulle till lab för en provtagning till.

Trött på sjukvård, illamående och med ont i båda njurarna (förutom all annan värk) går jag nu här och känner mig lite bitter för att det inte händer något. På reumatologen väntar de också på besked om njurarna innan de vill fortsätta med sin utredning. Det är inte riktigt likt mig att beklaga mig och vara bitter men nu börjar jag känna att jag har fått nog. Förmodligen känns det bättre redan när jag har fått skriva av mig lite och jag brukar ju ha förmågan att se de positiva saker som finns i tillvaron. Vem vet? I morgon kanske det dimper ner ett brev här med besked om att allt ordnar sig inom en snar framtid och att operationen blir av snart och att jag slipper nefrostomin till sommaren.

Tack för att jag fick vräka ur mig lite.

Annonser

4 svar

  1. Junie

    Fy fan vilket elände 😦 Visserligen är det ju bra att de tar prover för att vara säkra på vas felet är, men jag förstår verkligen att det är frustrerande. Hoppas det där brevet kommer snart! Puss och kram ❤

    24 februari, 2012 kl. 8:15 f m

    • Det blir säkert operation sista veckan i maj. Då får jag väl ta det lite lugnt med firandet och nöja mig med att titta på alla andra som roar sig.

      24 februari, 2012 kl. 9:37 f m

  2. Mågnus

    Ja det är nog bra att du har förmågan att tänka positivt i jobbiga situationer.

    Trist att du inte får komma och bli opererad här på akademiska.. Ska du åkatåg till Göteborg eller får du flyga? Antar att de betalar resan?

    24 februari, 2012 kl. 8:23 f m

    • Jag har ingen aning om hur de brukar lösa resor till Göteborg för patienter. Förmodligen ska jag väl åka tåg men eftersom jag inte vet hur påverkad jag blir av operationen så är det svårt att gissa vilket färdmedel som gäller. Självklart ska landstinget stå för resekostnaderna.

      24 februari, 2012 kl. 9:36 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s