Min blogg om allt och inget

Språkfunderingar

Här kommer ett inlägg som säkert inte intresserar någon utom kanske mina barn och då förmodligen bara de två äldsta som är lite språknördar.

Jag var på middag hemma hos en av kursdeltagarna på italienskakursen och satt bredvid vår lärare som kämpar med att lära sig svenska samtidigt som han gör allt för att lära ut sitt språk till oss. Han sa till kvällens värd att ”det var goda” och eftersom jag vet att han gärna vill bli rättad talade jag om att det heter ”det var gott” och att goda är en pluralform. Lite senare kom jag att tänka på att om han hade sagt ”maten var goda” så hade det korrekta varit ”maten var god”. Hur förklarar man den svenska grammatiken på bästa sätt för någon när man inte vet själv varför det heter på ett visst sätt. Jag vet ju att det i det här fallet beror på om det är ”det” eller ”den” men vad är det egentligen som styr när det är det, den, ett eller en? Finns det några regler eller måste man helt enkelt lära sig varje substantiv? Finns det feminina och maskulina substantiv i svenskan som i andra språk eller är alla neutrum och varför finns det i så fall två olika varianter av neutrum?

Jag anser mig behärska svenska språket på ett för det mesta korrekt sätt men att förklara hur och varför det ska vara si eller så, det klarar jag inte. Be mig förklara italiensk grammatik så känner jag mig mycket säkrare trots att jag inte klarar en riktig konversation.

Det finns säkert hur många exempel som helst på svensk grammatik som vi alla behärskar men inte kan förklara och för min del spelar det faktiskt roll. Jag vill kunna förstå hur språket är uppbyggt och varför och det känns lite frustrerande att inte göra det. Förmodligen får jag nu förslaget att gå en kurs eller köpa en bok om detta och kanske borde jag göra det. I första hand hoppas jag på att mina språkbegåvade barn ska kunna hjälpa mig på ett lätt och smidigt sätt.

Annonser

2 svar

  1. Junie

    Från Wikipedia:

    ”Genus

    Alla svenska substantiv har grammatiskt genus. Antingen har ett substantiv genuset utrum, som även kallas ”reale” eller ”n-genus”, eller så har det genuset neutrum, som även kallas ”t-genus”. Det går inte att semantiskt bestämma vilket genus ett substantiv har, men det finns vissa mönster. Exempelvis är ord som betecknar människor nästan alltid utrum (ett vanligt förekommande undantag är ordet ”barn”). Ord för levande varelser kan även ha naturligt genus i form av femininum eller maskulinum. Detta har bland annat betydelse för vilka pronomen (”hon” respektive ”han”) som används för istället för substantivet.

    För ett litet antal ord skiljer sig genus åt beroende på den regionala språkvarianten, till exempel apelsin som i standardspråket har n-genus, men som i stora delar av södra Sverige har t-genus.

    Vissa ord har både neutrum och utrum, och växlar betydelse beroende på vilket genus som används:

    en borr – en borrmaskin
    ett borr – stålbiten man sätter i borrmaskinen)
    en öl – drycken i flaska eller glas)
    ett öl – ett ölmärke

    Svenskan hade tidigare tre genus, maskulinum, femininum och neutrum. Rester av det historiska genunssystemet finns kvar i vissa uttryck, till exempel när klockan eller människan (oavsett kön) omtalas som hon. Spår av det gamla genussystemet finns även i många dialekter:

    en häst (maskulinum)
    ena märr (femininum)

    Det kan tilläggas att bruket att kalla båtar för hon inte har någonting med genus att göra. Det rör sig istället om en personifiering, som även finns på andra språk (till exempel engelska).”

    Jag kan tillägga också att många av de ord som är samma i singular och plural är neutrum (t-ord), t ex ett hus flera hus, ett badkar flera badkar, ett kast flera kast… men det gäller inte alla såna ord tror jag och framför allt så är ju inte alla t-ord likadana i både singular och plural.

    10 maj, 2011 kl. 5:24 e m

    • Tack, jag visste att jag kan lita på dig i de här sammanhangen. Väldigt intressant men fler frågor väcks av detta svar. Vad är det t ex som styr vilka substantiv som är lika i singular och plural? Varför heter det t ex inte flera höss när det heter flera möss eller flera löss? Kan låta som en knäpp fråga men hur förklarar man sånt för en utlänning? Egentligen fick jag väl inte riktigt veta vad som styr den- eller detanvändning men det är väl förmodligen något man måste plugga in. Det här måste vi nog fortsätta diskutera per telefon någon gång.

      10 maj, 2011 kl. 8:11 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s