Min blogg om allt och inget

En livslång kamp

När jag är inne i ett av mina skov (av värk i ländryggen) känner jag hur min rygg verkligen kämpar för att förmå mig att kröka ryggen och ha en framåtlutande kroppsställning. Jag kan vara väldigt obstinat och vägrar bestämt att göra som den vill. I stället sträcker jag på mig och försöker gå med så rak hållning att det säkert ser lite lustigt ut. Jag kan stå ut med mycket smärta men jag vill inte ha en kropp som viks i 90 graders vinkel på mitten. Det finns tydligen risk för det om jag inte sköter min dagliga träning och stretching och tänker på min hållning. Jag får aldrig stelna till i fel kroppsställning och inte utföra olika moment där jag är framåtlutad. Lite svårt är det att veta var gränserna går. Kan jag rensa ogräs i rabatterna på sommaren utan risk eller trimma pälsen på min hund. Jag får t ex inte cykla för då stelnar man till i fel ställning.

Ska jag gå omkring och tänka på detta hela tiden blir jag nog psykiskt störd i stället. Som vanligt är det nog sunt förnuft som får gälla och jag får väl fortsätta att lyssna på kroppen som jag faktiskt gjort ganska bra hittills. Det jag verkligen ska kämpa med är just kropsshållning och träning men för den skull inte avstå från mycket av det jag gillar. Ergonomi ska hädanefter bli min ledstjärna.

Annonser

Ett svar

  1. Ja, jag tror som du säger att det oftast är smart att bara lyssna på sin egen kropp och inte tänka för mycket, även om man säkert behöver ha det lite i bakhuvudet…

    16 januari, 2011 kl. 8:26 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s