Min blogg om allt och inget

bordsskick och klasstillhörighet

Jag fick för ett tag sedan höra att fint bordsskick till viss del nog beror på klasstillhörighet. Det kanske stämmer lite grann att om man är van vid att gå på många flotta middagsbjudningar så får man också mer insikt i hur man ska hantera alla situationer vid matbordet. Jag började fundera över hur det är och har varit i min släkt och kom fram till att det stämmer i alla fall inte alltid.

Min morfar var skomakare och han och mormor drev ett pensionat tillsammans. Där fick min mamma hjälpa till väldigt mycket som ung och de lärde henne allt om hur man serverar och dukar på ”rätt” sätt men även etikettsregler vid bordet. Det blev till en vana hos henne som hon sedan förde vidare till oss barn. Min pappa hade inte den kunskapen med sig hemifrån men han tog för vana att alltid titta hur mamma betedde sig i middagssällskap och lärde sig den vägen. Båda mina föräldrar var akademiker men sitt bordsskick hade de med sig sedan tidigare. Jag har inte studerat på högre nivå än gymnasienivå men har försökt föra vidare en del etikettsregler till mina barn. Inte för att de alltid ska tänka på det när de äter hemma men för att det aldrig skadar att kunna och att det kan vara bra att veta i vilken ordning man använder olika glas och bestick och att man inte börjar äta sin mat innan värdinnan fått mat (i mindre sällskap). Känner man att man behärskar de enkla reglerna slipper man pinsamma situationer och kan i lugn och ro njuta av mat och dryck.

När vi äter middag med andra personer som inte heller är akademiker märker jag att just de här sakerna verkar vara allmänt kända och det är mer ovanligt att någon inte vet hur man gör.

Hur det blir med mina barn i framtiden vet jag inte men de har i alla fall med sig kunskapen om lite etikettsregler. Två av dem studerar på universitet och en av dem tycker just nu att bordsskick är det mest onödiga som finns och som färdig akademiker tror jag inte han ändrar sig.

Kontentan av detta är att bordsskick och klasstillhörighet inte behöver höra ihop. Hur tänker man egentligen om klasstillhörighet när varannan generation blir akademiker och varannan inte? Vi och våra barn kommer förmodligen att tillhöra olika klasser men det har aldrig bekymrat mig förut när det gäller mina föräldrar och jag tror inte det kommer att påverka oss och relationen till våra barn i framtiden. Jag är stolt över dem som människor oavsett vad de har för ekonomi, utbildning och arbete och jag tror att känslorna är ömsesidiga.

4 svar

  1. Junie

    Jag är stolt över er också och kommer alltid att vara det!

    21 augusti, 2010 kl. 6:09 f m

    • Ja, jag tror inte att du kommer att skämmas över dina ”arbetarföräldrar” när du hamnar i societeten.

      21 augusti, 2010 kl. 7:56 f m

  2. Bordsskick är definitivt inte onödigt, man måste ju kunna bete sig.. Men att äta med kniven eller så känns inte som en särskilt stor grej. Vem är det man förolämpar eller får att känna sig obehaglig till mods med det egentligen?

    ”åh men kära nån hur GÖR han, kniven är ju bara till för att skära och vara som stöd till gaffeln! det är ju mycket mer logiskt att äta med redskapet man har i vänsterhanden, och som dessutom har ett gäng vassa spetsar med stora mellanrum!”

    21 augusti, 2010 kl. 6:51 f m

    • Jag håller med om att det finns mycket värre saker när det gäller bordsskick som t ex att ta mat med sina egna använda bestick ur gemensamma uppläggningsfat eller skrapa av maten från uppläggningsbesticken med sin egen använda gaffel. Det har jag aldrig sett dig göra och det är jag tacksam för.

      21 augusti, 2010 kl. 7:55 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s